• Tjockis. Världens bästa Lena som har ett toppjobb som typ tidningsredaktör - gud, att jag kan vara så dålig på att veta vad mina vänner pluggar för program eller har för titlar, men hon är en helt fantastisk tjej!

• Caroline. En av våra två grymma sjuksköterskestudenter, carro är en tjej med fart i som älskar att dansa och att ha plats på dansgolvet när hon gör sina moves.

• Nr.2 - sjuksköterskestuderande blir Ellen - bästa bästa Ellen! Vi tycker om att åka på festival tillsammans men Ellen tycker inte om när man sover på henne.

• Lundarna. Lovisa & Jenny - pluggar till jurist & kemifysiker? i Lund - sjukt intelligenta & sjukt snygga!

• Hälso&LivsCoachen Klara. Bästa Klara som snart är färdigutbildad livscoach kommer att motivera hela Sverige till ett lyckligare liv med sitt stora hjärta! :)

• Skabb Elin. Vi är bra på att prata skit nu förtiden & vi var väldigt bra på att dansa på sticky förr i tiden..! Bilden är nästan lite för bra för att vara verklighetstrogen. (hahahah)

. Samlingsbild på alla blondiiies..!

• Det är bara femton dagar kvar tills vår anställning här är avverkad, detta för att vi sagt upp oss för att vi inte tar skit. Detta gör i sig att kvällarna på jobbet går lättare och vi har faktiskt ett par underbara arbetskollegor som jag kommer sakna som jag skrattar med varenda kväll.
• Efter dessa femton dagar åker vi på semester till Lofsdalen. Hur bra att börja sin arbetslöshet med semester?
• Vi har fått en person att göra en prototyp av vår produkt. Detta gör att om den blir så bra som vi tänkt kan vi sedan få den massproducerad på en fabrik vi varit i kontakt med och så kan vi snart vara igång med vårt företag.
• Vi tänker bo i en buss i sommar och ha den bästa sommaren i våra liv, hur kan man inte vara lycklig över det..!

Tio Tjocka NegerFlickor.

Introduktion av de tio tjocka negerflickorna:

21:a juli.

Tjock Flicka Nr 1 - Melissa.

Melissa har panik, hon förstår inte hur hennes föräldrar kan vara så ondsinta att de ska skicka henne på fatcamp. Det är bara två dagar kvar och sedan kommer hon vara borta ifrån sitt fantastiska liv i tio dagar - på en jävla ö med nio fetton. Bara tjejer också, hon ser inte fram emot det.

Det värsta är att hon inte ens behöver åka dit, hon väger faktiskt bara strax under, viktigt att det är strax under hundrafyrtio kilo, hon kan gå ner dem själv. Om dumma mamma & tjockhuvade pappa bara kunde ge henne alla pengar som de lägger på det här fatcampet så skulle hon kunna investera dem i något vettigt istället. Campet kostar nittiotvåtusen kronor - för en tjej! Det är ju bara helt sjukt.

Hon sätter sig framför datorn och går in på "Brittans" blogg som hon gör ungefär femton gånger om dagen sedan hon fick reda på för en vecka sedan att hon ska åka på läger. På läger med tjockisar för att komma i kontakt med sin kropp & inse sitt värde & förstå hälsorisken med fetma & att tänka smart - att förstå att man lurar sig själv genom att äta onyttigt. Kan man väl lista ut själv tänker Melissa, det är bara så att jag älskar klubbor och då ska ingen skinny bitch säga att jag inte får äta dem. Älskar de som är lite större - allt är ju lite större här i USA, I love it - det här landet är designat för att passa mig - det är bara alla andra som måste inse att det nya idealet är det som är oversize.

Hon blir så sugen av att bli arg av att bara tänka på de som inte tycker att hon ska äta klubbor, hon öppnar översta skrivbordslådan, där finns alltid tillgång. Oversize-klubborna som fyller hela munnen, hon älskar dem. Bäst är de med cocacola - smak, men vill hon vara nyttig tar hon en av dem med äpplesmak, men de tycker hon egentligen inte så värst mycket om.

Melissa är nitton år och har en enda dröm i hela världen - att bli känd & dyrkad och därmed få allt hon pekar på, eget jetplan, fans som gör vad som helst för henne & enormt mycket pengar. Hur hon ska komma dit har hon inte riktigt bestämt än, men hon är en stjärna i sin lilla stad. Hon har sökt till American Idol tre gånger och hade det inte varit för att hon varje gång hon kommer till audition är sjukare än hon någonsin varit tidigare så hade hon vunnit varje gång. Så är det bara. Hennes största rival är Salli - Hon hatar Salli - är det ens ett namn liksom? Hon älskar att hata den tjejen.

Salli har försökt snika åt sig varenda kille som har haft ögonen på Melissa, och det är många. Och inte bara feta killar, Melissa kommer aldrig glömma när Rick ifrån rugbylaget ville ha henne när hon var sjutton år. Han var så vacker, så muskulös och hon älskade tanken på att han faktiskt skulle orka lyfta henne över tröskeln på deras bröllopsdag. Hon fantiserade så intensivt att hon fick för sig att han faktiskt friat och ringde upp honom för att förklara att hans kärlek var ömsesidig, men vem svarade då om inte Salli. I Ricks mobil! Melissa som älskar att vara drama queen svimmade i sin säng - dock hade hon inte mycket för sitt teaterstycke då hon var ensam hemma.

Jävla Salli. Och nu ska den kossan med på lägret, bara för att hennes tjocka pappa vill skryta om att sådana småslantar inte bekommer familjen Walsch - nejnej, här finns det pengar i överflöd. Salli är inte ens tillräckligt tjock för att få åka med, hon väger säkert bara dryga hundra, det är väl typ normalt?

Hon läser på "Brittans" blogg om hur stolt hon är över sina medlemmar, jävla hälsocoach tönt.

Brittan är den kvinnliga förebild och ledare som ska ta med dem ut på ön och lära dem ett sundare liv, både psykiskt och fysiskt. Melissa hatar henne, hon är blond, snygg, liknar riktiga Britney liiiteliiiitegrann, behöver inte överdriva. Men hon har ett så fånigt leende, Melissa är rädd att hon kommer slå till henne för att få henne att sluta se så överdrivet glad ut - falska subba.

Tjock Flicka nr 2 - Salli.

Salli ser fram emot FatCamp - kanske hon äntligen lyckas gå ner de där onödiga kilona, de liksom bara sitter fast och vägrar lossna trots att hon har testat allt. Efter sommaren ska Salli börja plugga juridik på Yale och då vill hon se ut som en världsvan tjej. Hon känner sig så svullen nu, hon försöker att bara äta lite och nyttigt men efter att ha ätit musli med yougurt till frukost, frukt som mellanmål och soppa till middag så blir hon ju så himla hungrig innan hon ska sova. Och hon kan inte sova hungrig, och så blir hon panikhungrig och så äter hon allt hon ser och det är ju inte så nyttigt alltid.

Hon drömmer om Yale, om hur hon sveper fram i korridorerna i sin lilla advokatdress, hon drömmer om männen som ska sukta efter henne och kvinnorna som ska önska att de vore dem. Och hon ska bara ta de värsta målen och hon ska bli stenrik och sen ska hon åka tillbaka hem till sin hemstad och peka finger åt Melissa. Så ska hon skratta åt henne, det ska hon göra.

Idag ska Salli gå till frisören och sedan ska hon få manikyr&pedikyr och sedan massage - hon tänker vara i toppform inför fatcamp. Pappa betalar allt för henne och hon älskar honom för det, han kommer aldrig säga något hårt mot henne eller säga att hon inte får och hon tycker att det är fantastiskt. Som en privat bankomat i hemmet där pengarna aldrig tar slut, hon har ett gott liv! Nu ska bara de där kärlekshandtagen bort.

Hon funderar på vad hon ska packa, kommer de vara tvungna att träna hårt eller kommer de liksom gå ner i vikt genom att göra yoga & stretcha och liksom tänka bort fettet. Hon hoppas på det sista, träning är inte riktigt hennes grej, hon tycker inte om att bli smutsig. Hon packar ner några fina klänningar istället och bara högklackade skor, hon kan faktiskt springa i dem, det har hon testat. Men hon hoppas inte att de behöver springa för mycket för hon hatar när hon får svettpärlor på överläppen - det är så jävla tjockt.

Tjock Flicka nr 3 - Jolie.

Jolie står och sjunger i duschen, hon älskar att göra det, hon älskar inte tanken på lägret. Hon fasar för två saker, den ena hon fasar för är båtresan dit. Hon har läst att den tar ungefär en timme. Hon som är så åksjuk, speciellt om det går vågor, åh usch, hon blir yr bara hon tänker på det. Hon funderar på om hon ska supa sig dyngrak och däcka på båten och därmed inte ha något fruktansvärt minne av den kvar. Men så minns hon en gång när hon åkte båt och var just full och det var det värsta hon varit med honom, så spydde hon på killen som hon ville ha med upp i hytten.

Det var den enda gången hon verkligen haft en bra chans att få med någon hem, men efter spyan så var hon fortfarande oskuld och det störde henne. Hon ville inte vara det, hon ville verkligen ligga med någon men ingen verkade vara lika desperat av det andra könet. Något som förvånade henne för alla sa ju alltid hur sugna killar var, det måste väl vara något fel på henne. Hon blir lite arg på sin mammas dubbelmoral som alltid har sagt att det inte gör något att hon är lite rund, det är bara lite mer att älska. Sen när hon insåg att Jolie blivit lite för mycket att älska så skickas hon iväg på tjockisläger.

Det andra hon fasar inför lägret är att hon inte kommer kunna blogga, de får inte ha med sig dator till ön, hur fruktansvärt? Och sedan inte ens iPhone, det står det på Brittans hemsida att det är lättare att göra stora ändringar i sitt beteende genom att lämna all kontakt med sitt gamla jag hemma. Skitsnack. Jolie är verkligen orolig för sin blogg, hon är alltid ute (inte i naturen utan ute på andra bloggar) och försöker få folk att gå in på hennes blogg, hon vill att den ska bli stor så att hon kan leva på den. Men det är bara de där som ser ut som modeller som får stora bloggar för att de ju faktiskt har signats som modeller för att de lägger upp så jävla snygga bilder i sina bloggar - hon hatar dem lite. Hon vill också se ut som en modell, men hur ska hon kunna gå ner ifrån hundrafemtio kilo till femtio? Det är alltså att skala bort 2/3-delar av sig själv, är det ens möjligt? Hon måste ju ha riktigt kraftig benstomme, det är väl därför hon ser så här stor ut. Utan den där dumma benstommen hade hon säkert bara legat runt hundrakilostrecket, säkert alltså.

Hennes strategi för att få fler folk att läsa hennes blogg är alltså att hon själv läser andras bloggar och kommenterar på deras inlägg att de ska läsa hennes fantastiska blogg. Det enda hon inte gillar med sin egna strategi är att hon inte tycker om att läsa andras bloggar, då får ju de bättre statisk och det är ju sin egna hon vill höja. Hennes rekord var en dag för ett par veckor sedan när över tvåhundra personer var inne på hennes blogg, men då la hon ut pinup-bilder på sig själv. Som hennes mamma sedan tvingade henne att ta bort, tydligen dög inte hennes kropp till det och nu ska hon på FatCamp - jippie.

Flicka nr 4 - Daisy.

Daisy får höra nästan varje dag att hon måste sluta bete sig som en vit, hon förstår inte hur efterblivna folk är när de säger så. Hon tänker bara vadå sluta bete mig som en vit? Vad fan är en vit, väx upp, vi lever på tvåtusentalet, det finns inget vitt och inget svart längre - vi är alla människor. Svarta människor kan vara så jävla tröga ibland - då är det bättre att vara en intelligent vit, hon tänker inte på att hon säger emot sig själv utan är stolt över sin förmåga att se saken med klarhet.

Hon är inte vit, hon försöker inte vara det heller, hon förstår bara inte skillnaden, finns det en skillnad?

Tydligen så tycker till och med hennes pappa att hon börjar bete sig lite väl annorlunda än vad som förväntas av en svart artonåring så han har fixat in henne på ett jävla tjockisläger, Daisy är inte ens tjock. Hon väger sextioåtta kilo och är 1.75 lång, hon är fan skitsnygg men Pappa Svarting har mutat den där jävla white-trasch Brittan och fått med henne på campet för att bli mer svart. Inte smal utan svart. idiot, hur dumt kommer det inte se ut när Daisy stiger ombord den där båten och är smal? Tjockisarna kommer hata henne från första sekund bara för att hon ser bättre ut än dem. Men Pappa har fixat det med orden att det alltid är bra med en naturupplevelse och så satte han in tjugotusen extra på den där töntiga Brittans bankkonto så var det inga problem.

Daisy älskar mode, hon lever för det, hon älskar Kate Moss framförallt, den snyggaste människan på jorden och Daisy gör allt för att anamma hennes stil. Hon har blonderat håret, hon har satt in blå linser och hon har alltid kläder anpassade efter senaste papparazzifotografierna på Kate.

Nästa år ska hon söka till en designutbildning så ska hon bli en världskänd designer och bli den som stylar Kate själv - så kan de ha exakt samma kläder - hur coolt?

Tjock Flicka nr 5 - Liz.

Liz flåsar på sin motioncykel på gymmet, hon försöker övertyga sina föräldrar över att hon inte behöver åka på läger på en öde ö för att gå ner i vikt, se på mig! jag gör ju det själv, gratis. Liz ska bli hiphop-artist och turnera över hela världen. Hon ska bli den stjärnan som tar över världen med sina beats. Hon ramlar av cykeln när hennes fokus försvinner in i framtiden och när hon kravlat sig upp på fötterna igen - fötter som bär en kropp på hundrasextio kilo så ser hon att hon bara cyklat sex kilometer och mamma & pappa ser inte nöjda ut. Hon kommer vara tvungen att åka på FatCamp.

Tjock flicka nr 6 - Maia.

Maia packar sin ryggsäck inför överlevnad, hon måste ha sin choklad, hon har sprättat upp ryggen i ryggsäcken och där stoppar hon nu in chokladkaka efter chokladkaka, sedan syr hon ihop igen och gömmer en liten kniv i en ficka i botten på ryggsäcken som hon också sytt själv. Nu ska hon nog klara sig, kanske, hon ser inte fram emot de tio dagarna med bara nyttig mat. Hon kommer säkert tvingas äta det där vidriga som kallas Quinoa - hon hatar Quinoa. Det var det Gud tillverkade när han tröttnade på människan, det är som djävulens straff mot mänskligheten, hon hatar det. Jävla Quinoa - och det är alltid det man ska äta om man vill gå ner i vikt. Det och tonfisk, som luktar kattmat och smakar kattskit. Hon hatar tonfisk också. Hon har testat alla bantningsvis som finns för sin mammas skull men det går inte, kan inte bara hennes mamma förstå det också, att det går inte!

Det spelar ingen roll om hon blir skickad på ett äckligt äckligt äckligt Quinoa läger - hon tänker fortsätta vara tjock. Hon gillar det - hon är tjock och trivs i det. Hon älskar sina små tubklänningar som inte lämnar någonting till fantasin, hon tycker om blickarna ifrån männen hon möter. Hon är jävligt snygg fast hon är tjock. Kan hon inte bara få vara det. Hon tänker på Quinoa en gång till och spyr nästan, kanske det kan vara nästa diet. Att bara tänka på Quinoa - jävla jävla Quinoa.

Tjocka flicka nr 7 - Desiré.

Desiré är en riktig överklasstjockis, hon älskar guld, svart och guld, black n gold. Hon är aldrig överöst med guld, hon har alltid lagom mycket, stilrent ska det vara, guld och svart. Hon är nästan besatt av det, hon klär i det. Hon har växt upp hemma hos sin mormor eftersom hennes mamma & pappa inte var redo för barn, de var ju bara sjutton år och mormor var då bara trettiofem så mormor har alltid varit hennes mama, hon älskar henne. Men nu har hon fått för sig att Dessie är onaturligt tjock och att hon är rädd att förlora henne för allt fett. Därmed ska hon nu på läger med några no-lifers som antagligen inte vet någonting om stil. Hon fasar för att behöva leva bland fattiga i tio dagar.

Tjock Flicka nr 8 - Patricia.

CocaCola - hon älskar det - förstår inte hur hon ska klara sig utan det i tio dagar. Hon kan kasta din dator, sin iPhone, sin iPad sin iPod, hon kan kasta allt i havet men låt henne få kvar sin cola. Hon hatar att dricka vatten, det är så äckligt, det smakar ju ingenting, hon förstår inte hur folk kan dricka det. Det bästa hon vet är att se en riktigt bra film, med lyckligt slut eller en där alla dör, äta chips och dricka cola. Ibland doppar hon chipsen i colan, hon förstår att det inte är nyttigt, hon behöver inte höra det ifrån en blondin. Men hon älskar det ju, varför ska man ge upp något man älskar?

Tjock Flicka nr 9 - Maggie.

Maggie är egentligen ingen flicka, hon är trettiotvå år och deprimerad. Hon har själv bekostat sin tid på lägret, hon behöver komma bort ifrån verkligheten och om hon därmed också kan gå ner i vikt så vore väl det fantastiskt. Margreth är olycklig för hennes livs kärlek Jason har lämnat henne för en smal vit tjej som tjugotvå och  är cheerleader för det fotbollslag som spelar på den skolan där Jason är lärare. Eftersom hon inte är student på skolan utan bara leder hejaklacken så är det ingen som tycker att det är något fel på det - men allt är fel på det. Hur kan ingen se att allt är fel på det? Maggie

hade planerat hela deras framtid, de levde redan i den framtid som hon planerat för dem för sju år sedan. De var gifta, de försökte bli med barn och så ... och så gjorde han så. Jävla töntiga Emma - hon heter så tjugotvååringen. Maggie är förkrossad och hoppas att den här resan ska göra henne gott och ännu smalare än smala Emma så ska han ångra sig Jason - då ska han ångra sig.

Maggie ligger i soffan och äter kycklingvingar direkt ur en bucket hon köpte i drive in:en på KFC, hon orkar inte laga mat när hon är deprimerad och då blir det så. Det är inte hennes fel att den snabbmat som går att få tag på oftast är lite onyttig. Är det verkligen olagligt att äta fet mat bara för att man är tjock, tydligen tycker alltid tjejen i kassan det. Hon ser alltid på Maggie med den där menande blicken - den där att hon kanske är där lite för ofta. För ja, det kanske har hänt att Maggie åkt förbi där även när hon var lycklig, även när hon hade Jason och ja, det kanske har hänt att Maggie har legat på exakt samma sätt när Jason har kommit hem ifrån jobbet. Jävla Jason som blev trött på sin tjocka fru och gick och låg med en smal liten slyna istället. Maggie börjar gråta och tröstar sig med en kycklingklubba som hon dränker i vitlöksås, det är ju godast så.

Tjock Flicka nr 10 - Alex.

Alex är en tuff tjej, hon spelar amerikansk fotboll på sitt college, hon fick stipendie för att hon är en så grym quarterback. Hon är stor och stark och en strålande spelare. Det är hennes coach som skickar iväg henne på det här lägret, för att bli lite mindre stor och lite mer bara stark, han vill göra henne till en stjärna säger han. Han är så fin Mike, hon är lite kär i honom och hon har legat med honom ett par gånger när han säger sådana där saker som att göra henne till stjärna, då blir hon helt mjuk i hjärtat och så väntar de till andra tjejer åkt hem så har de sex på hans kontor. Hon vet att det inte kan bli något mer än ett ligg då och då för han är gift Mike men hon tänker att om hon blir ännu snyggare nu så kommer han kanske ändå överväga att skilja sig, för att få fri tillgång till Alex dygnet runt. Allt hade ju varit så mycket lättare om de bodde ihop - det kommer han också förstå.

23:dje juli. Uppsamling.

Brittan står på kajen vid den lilla båten hon hyrt inför lägret, hon är nöjd, hon har fått nästan en miljon av föräldrarna för att bekosta det här FatCampet och hon vet att hon bara kommer göra av på cirka femtiotusen - fetman gör mig rik tänker hon. Hon älskar tjockisar och utmaningen att få dem att skärpa sig och tänka om, tänka bättre. Det handlar inte om att svälta sig själv, det handlar om att göra rätt medvetna val - det ska hon pränta in i den här  kullens huvuden så snart de är ute på ön.

Hennes favoritö - Hansi Island - hon säger bara Hansi och den är hennes favoritö för att den ligger så vackert, en timmes båtfärd ut ifrån kusten så har du Atlanten runt om hela ön, det är en otroligt mäktig känsla. Det är ingen stor ö och hela ön är ett naturvårdsreservat så det finns ingen som bor där. Hon har lyckats få tillåtelse att campa på ön ett par gånger före det här lägret genom att muta de som bestämmer. Inga mutor i pengar, bara en liten kyss där, en liten smekning där ett litet löfte där, män är så lättlurade.

Hon har lastat ombord all den packning de ska ha under de tio dagarna och lagt de på båten, att de ska bo i tält vet inte deltagarna om än men det ska de bli varse. Så kommer den första båten och ett stort svart bylte kliver ur en taxi, när hon stiger fram i solen glimrar det i öronen och runt handlederna på henne - Desiré är först på plats. Hon går med bestämda steg mot Brittan och hälsar och frågar vart hon kan lägga sitt bagage.

- Jag måste bara gå igenom det först så att inget som kan motverka effekten naturen kommer ha

på dig råkar åka med ut till ön.

-  Fine, rota bäst du vill men var rädd om smyckena, de är värdefulla.

Hon har tre LV-väskor med sig i olika storlekar, i den ena hittar B godis, i den andra tio paket ciggaretter.

- Får jag inte ha cigg med mig så kommer jag gå i taket - låt dem ligga kvar.

- Tyvärr Desiré men det är inte bara matvanor vi ska bryta, det är alla dåliga mönster i livet som

vi ska nysta upp och göra till nya bra vanor.

- Jag förstår inte ett skit men du kommer ångra dig när du får mitt abstinenshumör på halsen.

- Jag är villig att ta den risken.

Så anländer de andra i lagom takt, en Maggie kommer med rödsprängda ögon och en bucket med kycklinglår under armen, Desiré äcklas av att se en människa ur den lägre klassen så sårbar och öppet fet - skärp dig människa.

Hon klarar inte av att stå och se på den svaga människan som står och maler i sig kycklingben på det där viset. Lite värdighet får man faktiskt ha även fast man är fet. Hon går fram med en sådan fart mot Maggie -  som precis ska stoppa in ett till kycklinglår i munnen - och puttar till henne med en sådan omedveten kraft att Maggie får hela kycklingbenet nertryckt i halsen. Hon fäktar med armarna efter luft men innan Desiré har återfått vettet och B har hunnit tänka logiskt så faller hon ner död till marken.

Så var det bara nio tjocka neger flickor kvar.

Till slut är alla de andra ändå samlade, åtta av de nio som är kvar undrar varför en smal tjej är med. Den smala tjejen verkar också undra varför hon är där, Maia har känt hennes blickar i ryggen hela tiden under uppsamlingen, sluta stirra!

- Du, smala tjejen, om jag vill visa mina kärlekshandtag så gör jag det!

- Du, tjocka tjejen, det där är inga handtag, det där är fan traktordäck.

Varpå Maia hoppar på Daisy och de andra får rycka in för att lyfta av Maia ifrån lilla Daisy som inte har en chans emot den nästan hundrakilo tyngre tjejen.

De går ombord på båten, kapten styr med van hand ut mot ön - trots det ligger Jolie över relingen och spyr - spelar ingen roll att kapten har varit just kapten hela sitt liv, inte när det går dyningar som är flera meter höga. De andra mår dåligt av att se på när Jolies fett hänger på relingen och hennes mun spyr upp all skit hon brukar stoppa i den. Daisy spyr för att hon tycker att allas fett får eget liv i vågorna, det är som att de blir förlängningar av havet och de gumpar lika mycket som båten.

Efter en timmes helvetskval på båten är de framme på ön, de får en chock när de inte ser en enda byggnad på hela ön, ön är helt platt, man kan se alla kanter på ön ifrån stället där de går i land, där finns några träd men de står brett isär och ger full överblick över ön.

- Vart fan är det tänkt att vi ska bo? Alex tar ton, hon är beredd på lite semester och lite lätta tankar och kanske äta lite jordgubbar - inte på att leva som en grottmänniska.

- Vi ska campa kära vänner! B är på lyckligt humör - hon ber Alex om hjälp att lyfta upp tältet ur båten och sedan reser de tältet tillsammans, ingen av tjejerna har satt upp ett tält förut och de blir andfådda av att sätta tältpinnarna i marken och yra av att ha huvudet neråt när de måste trycka i dem hårt för att tältet ska stå pall mot vinden.

B vet att det kommer bli hårt för dem, de är inte förberedda på vad som komma skall, de verkar alla tro att de kommer få smäckra kroppar bara genom att komma ut på ön. Hon packar in de lådor med mat som hon har med sig in i tältet och sedan säger hon att de ska börja med en promenad. De ska lära sig att man kan leva både i och av naturen.

- På den här underbara ön har vi både mat  och frid att hitta i naturen. Flåsandes följer gruppen med, svaga efter båtresan och helt fel klädda går de upp mot de få träden och upptäcker att där är fullt med buskar och växter på marken, ogräs för dem.

- Se här säger Brittan, de här fantastiska bären är enormt goda och de mättar hungriga magar, ser ni, här är fullt på flera buskar, låt er väl smaka av naturens goda! Med de orden sagda tar tjockisarna ett bär var, men ingen av dem uppskattar smaken, det smakar för naturligt, för osötat. Brittan låtsas som att hon inte märker deras nedslagna miner då de hoppats på söta härliga bär och fått verkligheten.

- Men akta er för de här säger hon efter att själv ha ätit ett par händer med bär, hon pekar på lite snår som ligger lite vid sidan av buskarna, även de har orangea bär men med små prickar på, de får ni inte äta, de är giftiga och kan även vara dödliga i för stor mängd, så se upp för naturen kan vara lite mystisk och förrädisk ibland, men nu går vi till andra sidan och ser ut över havet, det är så vackert.

Så vandrar de till andra sidan, en platt promenad på cirka två kilometer, varpå Patricia ramlar till marken och skriker om nåd, hon orkar inte gå en meter till utan cocacola energi!

- Det går inte, jag orkar inte mer, jag måste ha cocacola.

- Lilla Pat, här blir det ingen läsk, men vi kan sätta oss ner och pusta ut och komma till ro igen. Låt havets själ väcka liv i era, tänk att förr i tiden levde vi såhär, i naturen och i samspel med den. Vi åt av den och när vi dog så åt den av oss, ni måste förstå era rötter och komma tillbaka till det där samspelet.

- Alltså jag orkar inte sånt skitsnack just nu, jag måste andas först.

Brittan lutar sig tillbaka på stranden och låter gruppen göra vad den vill, de flesta sitter kvar men Maia säger att hon fryser fast att det är tjugofem grader varmt och vill gå tillbaka till tältet för att hämta en tröja till. Brittan låter henne göra det, lägret handlar även om att ta egna beslut och göra vad som känns rätt - framförallt att lära sig vad som är rätt att känna som rätt. Hon vet att deltagarna under första dagen inte orkar lära sig så mycket, det är så nytt bara att komma till en ö med nya människor att det redan råder kaos i deras inrutade mönster.

Maia reser på sig, hon längtar redan efter choklad, den dumma smala Brittan hittade hennes gömma och hon skrattade till och med åt den, sådana hade hon sett många gånger tidigare och tyvärr så kunde inte för allt i världen låta Maia ta med sig sin choklad. Som att det hade skadat henne. Maia går samma väg som de precis gått för att det ser ut att vara den kortaste vägen. Hon fryser egentligen inte alls, hennes korta blå kjol och hennes vita tubtopp i stretch är blöta av ansträngningen att gå i hettan men hon var tvungen att komma ifrån gruppen och komma först till lägret. Hon måste se om det finns någonting av värde att stoppa undan eller i sig, hon tänker inte äta Quinoa. Inte för allt i världen så tänker hon stoppa i sig äcklig äcklig quinoa, det går bara inte. På vägen går hon förbi buskarna och hon tyckte egentligen att bäret var ganska gott som hon åt tidigare. Men eftersom gruppens åsikt var att det var äckligt så ville hon inte vara den som stod ut ur gruppen direkt. Förutom Maggie då men hon var ju redan död så hon kan ju inte räknas.

Maia tänker att kanske så är de här bären det sötaste som finns på ön, tänk om någon annan också tyckte att de smakade gott och äter upp alla före mig. Det är nog osannolikt att det finns något godis i lägret, det är nog bäst att lagra lite sött i magen så kanske det känns lättare sen tänker Maia.

Så tar hon några nävar med bär och trycker i sig, de smakar nästan ännu sötare än de gjorde tidigare, de smakar liksom mer, tungan känns konstig efter en stund men de är så söta de här bären, hon måste ha tagit ett dåligt bär tidigare. Så stoppar hon i sig mer, de här bären ska ingen annan tjockis få ta före henne. Så upptäcker hon vad hon gjort, bären smakar sötare och annorlunda för att det är de andra bären - de med prickar på.

Så var det bara åtta tjocka negerflickor kvar.

Det var Daisy som först såg vad som skett eftersom att hon var den enda av tjejerna som orkade gå på och därför tog täten. B fick gå längst bak för att se till att alla följde med, skymningen var på väg in över ön och hon ville att de skulle gå i grupp. De var på väg tillbaka till lägret för att laga middag tillsammans. Det skulle bjudas på kalkon med Qunioa badandes i kalkonsjy, tur att Maia var död. Det var en strålande rätt enligt B som brukade göra den hemma hos sig minst en gång i veckan upplyste hon gruppen om. Sanningen var att hon aldrig åt den utan en riktigt fet klick med créme fraiche, men det kändes som en onödig upplysning för gruppen. Hon tog fram trangiaköket, hällde vatten i kastrullen och tände på. Kalkonen var redan färdiglagad, den skulle de äta som den var. De behövde bara koka Quinoan och värma sjyn så skulle det bli matdags.

- Jag behöver en cigg, är det ingen som har en. Jag betalar alltså tiotusen för en cigg, Desiré såg bedjande på de andra.

- Det var ingen som fick med sig någonting till ön som motverkar era kroppar på vägen att bli friska & sunda så tyvärr kommer ingen att bli tiotusen kronor rikare och du kommer få bli rökfri.

- Dryga bitch, muttrade Desiré och lade sig ner på sin luftmadrass så att fettet skumpade och madrassen inte slutade röra på sig på en halv minut. Hon skulle i alla fall inte hjälpa till med matlagningen, de kunde glömma, det fick väl hon den smala tjejen göra.

- Vad gör du här egentligen? Alex var tvungen att fråga Daisy vad hon undrat sen hon sett henne på kajen, eftersom Alex hade något emot just sådana smärta tjejer som Daisy eftersom att hon själv önskade att se ut så fick en ganska aggressiv ton i rösten när hon frågade.

- Jag är i alla fall inte här för att bli vän med dig. Svarade Daisy med en lika bitsk röst tillbaka, hon hade inget emot Alex förrän hon just öppnat sin mun och pratat med henne.

- Så så flickor, vi är kanske inte här för att bli bästa vänner med varandra men det blir så mycket lättare att bli bästa vänner med oss själva om vi åtminstone är trevliga mot varandra, tycker ni inte, vore inte det trevligt?

- Okej, jag frågar igen, sa Alex med tillgjort trevlig röst, något alla andra hörde men tydligen inte Brittan som redan var så långt in i falskhetens värld att det inte uppfattades på hennes radar, vad gör du här egentligen? Du är ju smal och även om det tar emot att säga, men ganska snygg. Du passar inte in här, jag tror du förstår varför jag frågar min vän.

- Jag förstår. Sa Daisy med överdrivet lugn ton. Jag är här för att min pappa tycker att jag beter mig som en vit, hur man nu gör då. Han är här för att få mig att bli mer svart. Han tyckte väl att ett gäng tjocka svarta var det ultimata eftersom det finns så jävla många av er.

- Nu anar jag en något aggressiv ton igen så nu koncentrerar vi oss på maten, jag tror att alla kommer bli lyckligare med lite hälsoriktig mat i magen. Brittan började nynna på en sång medan hon rörde om i grytan och la upp kalkonköttet på nio tallrikar sedan la hon Quinoan på plats bredvid och hällde sjy över - det såg jävligt grått ut men det vägrade hon erkänna.

- Ser det inte makalöst gott ut? Glöm inte att hungern är den bästa kryddan!

Det sista hon sa var i alla fall sant och alla var hungriga och lite utmattade efter promenaden och två dödsoffer före middagen så det smakade helt okej. Förutom att Brittan visst var en usel kock och misslyckades med att koka Quinoan så att den var hård. Efter middagen kastade Brittan alla plastbestick och papperstallrikar i en svart sopsäck som hon sedan la utanför tältet, miljön var visst inte lika viktig för henne som att man var smärt och trimmad. Sedan började hon en liten föreläsning om hur viktigt det var att förstå hjärnans egna omedvetna val om vad vi väljer att äta, att man måste lura hjärnan, ställa in den på nytt och börja om för att komma ur de gamla vanorna.

Sedan kom det på problemet - hur kunde de inte ha tänkt på det förrän nu?

Det fanns inga toaletter och inget duschvatten - allt vatten de hade i flaskorna måste de spara för att ha som dricksvatten, hur skulle de bli rena? Desiré ger till ett skri när hon inser att hon är fast i ett smutsigt helvete. Melissa som fram till nu klarat av att hålla lock på sitt agg mot Salli tappar nu kontrollen, den här motgången blir för mycket och ifrån ingenstans ställer hon sig upp och skriker för allt hon har " DIN JÄVLA FETA KOSSA!" till Salli. Sen verkar det som att hon är nöjd, eller så är hon bara tagen av ansträngningen och hon sätter sig ner och blir tyst igen.

Liz som varit ganska tyst fram tills nu börjar först skratta, sedan höjs det till någon typ av panikattack och Brittan dunkar till henne hårt i ryggen så att hon faller framlänges men i alla fall kommer hon ur attacken. Istället börjar hon göra beatboxa med munnen och när de andra tjejerna hänger på i rytmen så slänger hon in orden din jävla feta kossa och gör en sång av det. Tjockisarna njuter, alla svarta alltså - Daisy tycker att det blir lite väl svart och går ut för att svalka sig. Hon luktar lite svett och hon hatar det, att inte vara ren känns fattigt och hon överväger en stund innan hon bestämmer sig för ett bad.

Även om det är salt vatten så är det vatten och hon kan skrubba sig med sanden. Hon tar av sig sina tighta svarta läderbyxor och sitt naturvita linne med en svart liten väst över som hon sett Kate ha på sig bara i förra veckan. Så stegar hon i vattnet, det slår skönt mot henne och hon känner sig redan fräschare. Hon vill ha mer, mer vatten, ännu fräschare så hon simmar en bit ut och en ström tar tag i henne. Hennes skrik försvinner i vinden.

Så var det bara sju tjocka negerflickor kvar.

Brittan hittar Daisys kläder på strandkanten och förstår vad som hänt, hon tänker på det en sekund sedan tar hon av sig sina egna white-trasch paltor och tar på sig designerkläderna istället. De döda kommer väl knappast tillbaka för att få med sig sina kläder till dödsriket.

Natten sveper förbi utan några större händelser, Salli vaknar till någongång av att Melissa viskar i sömnen att hon hatar henne. Men det gör henne inget, hon har inte så mycket tillövers för Melissa heller. Om tio dagar så behöver de aldrig se varandra igen, sen åker hon till Yale och så kan hon hånle åt Melissa hela livet efter det. Med den tanken somnar hon och sover gott tills hon vaknar av sin knorrande mage. Hon rör på sig lite till sidan i sin gula klänning med vita prickar som hennes kropp fyller upp med råge, hon sätter sig upp och sätter fast det vita diademet med den stora vita blomman i det plattade afrohåret och så känner hon sig redo för en ny dag.

Det är ingen annan kvar i tältet, varför har de lämnat henne helt själv?

Hon kryper ut ur tältet och ser alla andra uppe i skogen, de har väl hittat något nytt fantastiskt bär. Hon snörar på sig sina höga platåsandaler i kork med blommigt tyg runt foten och går med väldig möda upp till de andra.

- Åh godmorgon bästa Salli, du sov så sött så jag kunde bara inte med att väcka dig. Vi andra håller på och lär oss lite om de lokala svamparna här på ön.

- Många giftiga eller? Frågar Salli och pekar mot platsen där det igår låg ett strandat svart val-lik.

- Nej, svamparna är ätbara allihopa, men de är godare om man tillagar dem såklart så idag ska vi plocka all svamp vi ser, sen går vi tillbaka till lägret och läser om svamparna i svampboken så vet vi sen hur de smakar som bäst. Smart va? Brittan håller uppe sitt överlyckliga humör som hon hoppas ska smitta av på medlemmarna så att de blir nöjda med kursen och rekommenderar den till andra så att hon kan tjäna en enkel miljon till.

- Jag kommer i alla fall ha mycket att skriva om på bloggen, säger Jolie och suckar. Hon vill ha sin iPad i knät nu så hon kan skriva om allt konstigt hon är med om, om hon skriver om allting som hänt sen när hon kommer hem så kommer det bara bli ett för långt inlägg och ingen kommer orka läsa allting. Hon fasar för att ingen kommer att ha läst hennes blogg medans hon varit borta, trots att hon förberett med tidsinställda inlägg för alla dagar hon ska vara borta. Om statistiken visar noll så kan hon lika gärna hoppa ut för ett stup - så känns det. Åh vad hon vill bli snygg så att hon kan få ligga med en kille. Hur jävla svårt ska det vara? Nyp mig i rumpan för fan!

- Den här svampen ser giftig ut, säger Melissa och drar på munnen innan hon lägger till, var det en sådan här svamp du gav Rick Salli?

- Såja flickor, nu börjar vi luta åt det aggressiva igen, den svampen är inte giftig, det är en väldigt vacker svamp som vi ska läsa om tillsammans i boken.

- Vet du egentligen någonting om svampar och natur eller läser du allt ur de där böckerna? Det var Alex som kände sig tvungen att fråga, Alex var ganska bra på att se när folk körde rävspel och var falska för att som de ville, han hade råkat träffa Mikes fru tillsammans med honom ett gäng gånger och varje gång hade han lyckats ta sig ur knipan genom att hitta på ett eländigt skämt om dem. Hans fru älskade honom för mycket för att se lögnen, men snart skulle hon få den svart på vitt i ansiktet, snart skulle Alex & Mike vara paret, det snygga paret de andra önskade att de var, snart. Alex flög iväg så långt i tankarna att hon inte hörde Brittans svar och hon brydde sig egentligen inte, den här kursen var ett skämt.

- Kom nu flickor så plockar vi pinnar och gör en eld nere på stranden, så kan vi steka våra svampar över elden! Fantastiskt inte sant?

- Hade varit fantastiskt om man kunde få en cigg. Muttrade Desiré och vände ansiktet mot solen.

- Såja såja, upp och hoppa nu flickor, alla pinnar går bra men vi får inte bryta av några ifrån träden, de måste ligga på marken, naturen måste ha gett dem till oss. Ser ni filosofin i det?

- Jag ser filosofin i cocacola & chips - det är den filosofin som har byggt min vackra kropp. Sa Felicia och slog på sina lår innan hon reste sig upp, de dallrade fortfarande en bra stund efter att hon rest på sig.

De började ändå samla in veden till brasan, tanken på att det var så de skulle få mat gjorde det möjligt. Mat, alla suktade efter mat och det hade bara gått ett dygn. De pratade i mun på varandra hela tiden så ingen fick egentligen sagt något, så började de beatboxa och alla hängde på i LIz rytm igen. I slutändan fick B plocka de mesta pinnarna själv, sedan fick hon tända brasan själv och sätta ihop anordningen själv - flickorna tänkte på annat. De hade lagt sig på stranden och låg och pratade om mat, de var inte sugna på någon jävla svamp.

De villa ha smördeg av vitt mjöl och smör, rullat runt smör & sylt och sedan doppat i ännu mer sylt, ännu bättre om det gick att doppa i grädde och ha en milkshake vid sidan av - kursen hade inte riktigt gett de resultat som det hoppades på ännu.

- Jag behöver chips, jag behöver liksom lite crunch, lite frasigt, jag klarar inte av den här svampskiten och Quinoa, jag får spel! Felicia klagade samtidigt som hon rullade över på sidan för att klia sig på benet.

- Kom nu flickor - om ni hjälper till så kan vi steka maten i smör! Ni hörde rätt, smör, för riktigt smör är inget farligt bara man använder det rätt.

Flickorna reste på sina tunga rumpor och skumpade iväg till lägret, de satte sig runt elden och lyssnade när Brittan berättade om de olika svamparna, där var visste en som var giftig men den hade hon kastat åt sidan - det lovade hon. Flickorna var för hungriga för att tänka på om hon lyckats rensa ut det giftiga. De hade blivit lovade att det skulle stekas i smör och då gjorde lite gift inget, deras kroppar klarade av mycket.

Smöroset var ljuvligt och de alla blev på bättre humör, de pratade uppsluppet och märkte inte när Brittan smög iväg mot träden samtidigt som vinden ökade. De åt upp allt som fanns och tänkte inte på att lämna något åt B, man får ju ta för sig när det bjuds. När vinden ökade ytterligare gick de in i tältet för att hindra det ifrån att blåsa iväg, med deras tunga rumpor på ungefär ett ton så skulle det nog stanna kvar. De var så lyckliga i sitt smöros att de började spontan sitt-dansa och skakade på allt de hade, de sjöng och skrattade och tänkte inte på att det ryckte överdrivet mycket i tältet.

Nästa morgon vaknade de och tog ett bad, plaskade i vattnet som små barn tills de blev hungriga igen och blev som griniga, hungriga barn. De gick mot skogen för att plocka mer svamp, de tänkte inte på att det fanns mer mat i lägret - rationella tankar när en tjockis är hungrig är sällan vanligt förekommande.

Patricia såg det först, det blonda håret under ett träd, Brittan hade fått ett fallande träd på sig och dött under natten.

Så var de bara sju tjocka negerflickor (utan ledare) kvar.

I det tillståndet, när de märkte att deras ledare var död, de var alla hungriga och ingen av dem visste hur man betedde sig i naturen så drabbades de av "Flugornas Herre" - syndromet och Alex röstas fram som ledare för gruppen. Hon verkar vara den tjejen med mest naturlighet i sig, de andra består mest av konserveringsmedel. Hon bestämmer att de går tillbaka till tältet och ser vad som finns i skafferiet - den här gången låter de Jolies kläder vara kvar på Brittan för ingen av dem får på sig dem ändå.

I tältet hittar de Quinoa - detta djävulens skänk till människan. De blir nedslagna av fyndet och aningen förtvivlade, men de lever samtidigt kvar i hoppet av att någon kommer komma dit och ordna allting åt dem. Men Alex kopplar sin ledarroll ordentligt och tänker att i ett hav så finns det fisk, de måste leta reda på eller göra ett nät. Så att de kan fiska - när Alex går in i sin roll så blir hon väldigt ordentlig och de andra tjejerna försöker följa men de rumlar mest runt med sina magar och vet inte riktigt vad som förväntas.

En sak vet de - De svälter hellre än de äter Quinoa.

Längst ned i matskafferiet så ligger det faktiskt ett nät, ingen av dem vet ifall det är ett sådant nät man har när man fiskar för ingen av dem har någonsin tagit i en riktig hel fisk och de vet än mindre hur man faktiskt skulle få tag på en. Alex bestämmer att alla måste ta ur sina örhängen och den som har extra måste fram dem också säger hon och ger en sträng blick åt Desirés håll. De ska ta en kniv och vässa fästena på örhängena och så ska det bli krokar som de ska fästa i nätet, de gör som de blir tillsagda och sedan går de ut med nätet i havet, de går tre på led och så Alex som dirigerar. När hon säger att de är långt ute nog släpper de stenarna som de satt i bottenändarna och låter flytvästarna som de fäst i de övre ändarna hålla nätet uppe.

Helt perfekt spänt blir det inte men de är nöjda med sin insats. De lägger sig på stranden igen, tagna av ansträngningen att både gå i vattnet, sedan simma i det och sedan trampa vatten medan Alex bestämde vart som var perfekt. De slocknar ett par timmar i solen och deras mörka fett får en solbränd ton - de är nöjda när de vaknar - vilken tjej gillar inte en schysst bränna?

Alex väcker dem genom att slå soppsleven mot grytlocket - hon tycker att det är dags att kolla nätet. De kurrande magarna håller med och de gör om samma procedur som tidigare och hoppas på mat. Deras förhoppningar slår in, det har fastnat fem fiskar i nätet, de tar in bytet till stranden, nöjda med sin insats. De sätter sig på stranden, gratulerar varandra och sedan är det ingen av dem som vet vart de ska börja. Vad gör man med en rå fisk? Som inte är uppskuren i sushi. De har ingen aning. De börjar klia sig i håret allihopa så att de ser ut som ett gäng förväxta svullna apor.

De ska rensa dem säger Alex, tar en kniv och skär av huvudet på en fisk, hennes ledaranda dör dock när ett par fjäll lossnar ifrån fisken och lägger sig på sin mörka rejäla hand och hon skriker rakt ut:

- Jag dööör! fyyy faaan vad äckligt!! AAAH!! JAG DÖÖÖR!

Ingen ville ta i fiskarna efter det, att fiskar hade fjäll var mer än de visste om och fiskfjäll var numer det äckligaste någon av dem visst. Desiré var lite småsur efter att ha behövt offra sina vackra örhängen för att fånga äcklig fisk och hon tänkte inte kasta fiskarna nu efter att ha offrat så mycket bara för att de var äckliga. Hon gick upp till träden, kastade en blick åt liken men struntade i dem, plockade några gigantiska löv som växte där. Vad det var för växt hade hon ingen aning om men de såg bra ut. Så gick hon till fisken och lyfte upp dem med hjälp av löven som hon sen band ett snöre runt och la på elden, så tillagades fisken i alla fall.

Vad hon inte tänkte på var att fiskar också har inälvor och andra saker i sig som man inte vill äta men hon kände sig ändå nöjd och när de var lite tillagade var de lättare att ta i. Med sina ringbeklädda fingrar fattade hon sedan tag om fisk nummer ett, med andra tagen tog hon kniven och så skar upp magen på fisken. Hon gjorde så med alla fiskar, sen gick hon ner till havet och skavde bort allt äckel med kniven, till slut lyckades hon karva ut köttet som hon stekte i smör och alla i gruppen prisade henne. Det var det godaste de någonsin ätit och hon och Alex såg snett på varandra. Vem var nu ledaren?

De skulle inte behöva dryfta om det onödigt länge för att Desiré hade satt slaktkniven i sanden med eggen rakt upp mot himlen nere vid strandkanten där hon rensat fisken. Och när Alex blev kissnödig och gick ner till havet för att göra något åt det, trampade hon snett och tappade balansen varpå hon föll och hennes hjärta som slog så hårt för Rick blev punkterat av kniven.

Så var det bara sex tjocka negerflickor kvar.

Återigen var de mätta och belåtna - de dåsade till där de satt. De drömde om fet mat, om godis & och  läsk. Så kom Melissa på i ett vaket men sovande tillstånd ihåg att hon gömt en av sina favoritklubbor i ett fack inne i väskan som hon varit bergsäker på att B hade hittat innan de gick på båten men som hon nu inte var lika säker på. Hon hoppade upp så fort hon kunde och sprang in i tältet så fort hon kunde och slet upp väskan så fort hon kunde och hittade klubban så fort hon kunde, en underbar ljuvlig over-size som fyllde hela munnen, och hon slet upp plasten så fort hon kunde och hon slängde i sig klubban och tryckte in den i munnen så fort hon kunde..!

Så var det bara fem tjocka negerflickor kvar.

De märkte inte liket förrän de skulle gå & lägga sig, de fick använda alla krafter de hade för att lyckas kånka ut det och kasta det i havet, det såg det flyta iväg och gick in i tältet. De var lyckliga och aningen lättade, nu när de bara var fem så fick de två madrasser var som de kunde vältra sitt fett på och dubbelt så mycket kuddar och filtar - livet lekte.

De sov gott den natten - de vaknade utvilade och fiskade fisk på samma vis som igår, idag fick de ännu mer - de blev nästan för mätta och de kände igen den välbekanta känslan av att vara helt "stuffed" - de njöt. De låg och jäste på stranden som feta kalkoner som gräddas. Det bekom dem inte längre att det var en vecka kvar tills de skulle få åka hem, de hade det ganska bra. De gick säkert ner i vikt också och det var väl det som var hela poängen med lägret?

De följde bara kursplanen.

Salli & Desiré blev bra vänner utan att egentligen säga så mycket, de bara upptäckte ett band dem emellan och de trivdes nära varandra. De beslöt sig för att ta en promenad runt hela ön, de visste inte om de skulle orka men de var vacker miljö, havet var lugnt och still och solen sken, de kunde gå dit de orkade i allafall. De ville även se om det fanns något ätbart på den östra & västra sidan av ön.

De började med att gå mot den västra sidan, det var ljuvligt vackert med den vita stranden som sträckte sig långt ut i det turkosa havet. Förrädiskt vackert skulle de märka för efter en liten stund blev sanden till kvicksand.

Så var det bara tre tjocka negerflickor kvar.

Patricia, Jolie och Liz hörde när de två ropade lite lamt efter hjälp men de var alldeles för mätta för att orka springa dit och hjälpa till så de beslöt sig för att ligga kvar och jäsa.

Patricia som var den fetaste av de tre tog av sig sina kläder och smorde in sig i smör för att få mer färg på sitt bruna skinn. Efter timmar i den stekande solen började fettet koka & hon blev ett popcorn.

Så var det bara två tjocka negerflickor kvar.

Jolie blev hungrig och åt rå Quinoa som växte i magen så hon sprängdes.

Så var det bara en tjock negerflicka kvar.

Liz glömde andas.

Så fanns det ingen tjock negerflicka kvar.