den otroliga vandringen.

när jag är sjuk är datorn min bästa vän, sitter och kollar tusen saker på nätet & går igenom alla mina fotoalbum.
-
8/9 - 2009 fick vi för oss att vi skulle ut och vandra, vi bodde just då i Rosendal och arbetade på stället på bilden nedanför. i norge så går man ju på tur ganska ofta, bestiger ett litet berg eller så, men den här dagen bestämde vi oss för att bestiga ett ordentligt berg, med en vacker glaciär.
-
här ligger rosendal:
i alla fall, på morgonen begav vi oss mot glaciären, först åkte vi bil till dalen och sedan började vi gå. vädret kändes helt okej, lite grått men helt okej.
-
jag var taggad.

-
vatten är fantastiskt.



-

första hindret var att man var tvungen att gå igenom en kohage, det kanske inte låter så farligt men de var enorma.

-



-

sedan började serpentinstigarna uppåt, uppåt, uppåt.

-



-

när vi vandrat i drygt en timme började det småregna & framförallt blåsa ordentligt. så jag snörde ihop mig.

-



-

det syns inte på bilden men det plasttaket på huset slog och flög fram & tillbaka på taket. vi började fundera på om vi borde vända, men vi hade gått en så himla jobbig väg upp hit, nu kunde vi ju faktiskt se lite av det vackra landskapet uppe på berget. så långt kunde det väl inte vara kvar?

-



-

efter ytterligare en halvtimme så började det mulna på ordentligt och vinden tilltog ytterligare.
men det var så förbannat vackert!

-



-



-



efter att vi tagit den här bilden nedan med den otroliga himlen så fick vi hålla oss i stenar och gömma oss bakom stora stenblock när det blåste som värst, vi fick skrika till varandra för att höra någonting. det var helt sjukt, borde ha filmat men det var inte det jag tänkte på det. regnet tog i och blev som hagel i vinden och vi var helt dyngsura. vi visste inte hur långt det var kvar, om det skulle bli ännu värre väder, vi ville inte vara fast utomhus när stormen drev in.

-



vi bestämde oss ändå för att fortsätta, vi hade gått i över tre timmar och tänkte att vi måste vara nära ett skyddande hus. så vi gick och efter en stund fick vi syn på en liten liten röd stuga uppe på berget till höger om de här skyltarna.

-



-

så vi började klättra uppåt, på vissa ställen var det läskigt på riktigt när vi klättrade för vinden drog i en och släppte i styrka ena sekunden för att försöka blåsa iväg en i nästa.

-



-

här uppe var det riktigt kallt också, med den bitande vinden ifrån den kalla glaciären som slog på oss när vi gick och var helt genomblöta.


-


-

så kom vi i alla fall fram till den lilla stugan som var fastsatt med vajrar i berget. vajrarna slog och hela stugan ryckte när vi kom in. som tur var hade ett par vandrare varit där tidigare under dagen så kaminen var lite varm och elden tog fart ganska fort så vi kunde tina upp oss och torka våra kläder.

-
'

i den här stugan fanns det dock ingen mat. och om stormen skulle hålla i sig eller bli värre så måste vi ju ha mat. så när kläderna torkat var det bara gå ut i stormen igen och fortsätta gå.

-



-
himlen såg mäktig ut och det kändes sådär att behöva gå ut igen.



-
vi ramlade när det blåste extra hårt, fick krypa lite och vänta ut de värsta vindarna ibland, för att försöka visa hur mycket det verkligen blåste så är det här en vattenpöl.

-




-

när vi väl såg den riktiga stugan blev vi helt lyckliga! vi tog oss tid att ta ett par kort på mig där jag försöker visa hur mycket det blåser, ramlade nästan under tiden.

det är roligt att se på nu men när dave skrek till mig : håll låg tyngdpunkt, man kan blåsa bort!!
så betvivlade jag det inte en sekund.
-
lägg märke till hur uppblåst tröjan är. och hur blöt den är.


-



-

väl inne i stugan var det kallt och ruggigt men bästa dave tog på sig att fixa värmen och jag satte mig och tinade under en hög med filtar och varmsaft.

-



-



-



-

även det här huset satt fast vajrar och de slog så jävla hårt. ljudet av stormen utanför var fruktansvärt faktiskt, det regnade liksom in igenom fönsterkarmarna för att det blåste så hårt utanför. när vi skulle sova valde vi först loftet för att det var varmast där men det svajade så mycket att vi flyttade ner. så låg vi och höll varandra och försökte att inte tänka på vad som skulle hända om väggen blåste in. det var inte roligt.

mobiltelefonerna fungerade inte, ingen täckning - det var som en mardröm även om det ser mysigt ut på bilderna.

-

när vi vaknade hade blåsten avtagit, sjukt skönt. dock hade det blivit tjocka ute så man såg bara någon eller ett par meter framför sig. men vi bestämde oss för att vi inte ville vara kvar där uppe på berget, vi ville hem, ner i dalen till tryggheten. vi åt frukost och sedan tog vi på oss varsin sopsäck som vi tänkte skulle vara bra mot regnet.

-



hejdå huset - tack för att du stod kvar.



-



-



-

det var ändå lättare att gå nerför - även fast vi blev genomblöta direkt eftersom dimman var som regn som fyllde hela luften.

-



-



-



-

vad ska man säga, sjukt vackert men man ska ha stor respekt för naturen!

kanske måste vi gå upp igen, för så här såg morgonen ut för oss uppe på fjället:



-

men så här vackert kan det vara:



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0